Annas blogg

Jag hatar skogen. Med det menar jag inte skogen som sådan, går man naturbruk så gör man och lite naturflum har jag alltid varit, utan att bo i skogen. Den här jävla situationen som alltid kommer tillbaka. Ingenting duger, du kan lika gärna glömma bort allt. (Citat från [ingenting], om ni måste veta). Det blir ju alltid så. Anna, vad gör du? Gör si, gör så, men så kan du inte göra, du måste faktiskt röra på dig (tjockis), har du varit utanför dörren idag? Jag blir galen. Jag önskar att jag hade trott på Gud. Hade jag gjort det hade jag bett en massa nu och antagligen känt mig bättre (men kanske vet jag ingenting om hur det där fungerar). Det känns inte som samma sak att tro på "det löser sig". I synnerhet inte i det här fallet, jag kommer ju alltid tillbaka hit. Det värsta är att det är mitt eget fel, också. Jag kunde ju ha skött mitt jobb och bott kvar i Gislaved. Men tänk inte på det nu. Se framåt. Okej, jag ser. Det löser sig. Jag vill bara säga det en gång till: Jag hatar skogen.