What aspirin will kill my heartache?
Hej igen. Bara ett par timmar senare, och nu sitter jag framför min egen dator i Gislaved igen. När jag sade att jag ville åka hem sade pappa bara okej. I bilen sedan frågade han om det var något han gjort eller sagt. "Nej, det är bara jag" svarade jag. Det verkar ju onekligen som att det är jag som är konstig. Han gjorde inte ens något? Varför stod jag då inte ut med att vara där? Jag fattar ingenting.
Tänka, jag måste sluta tänka. Och känna, jag måste sluta känna så förbannat mycket hela tiden. Fast det vet jag inte om jag vill. Det händer ju att jag tänker och känner bra saker (skratta om ni vill).
Om någon skulle ställa mig frågan "hur mår du?" nu skulle jag stå svarslös. Tur att jag inte behöver svara på den frågan.
Hemma. Vet inte om jag borde få använda det ordet överhuvudtaget, men här är jag i alla fall. Trygghet i fom av min musik i högtalarna och min röra på köksbordet.
Nu så: Kärlek och härlighet.
Tänka, jag måste sluta tänka. Och känna, jag måste sluta känna så förbannat mycket hela tiden. Fast det vet jag inte om jag vill. Det händer ju att jag tänker och känner bra saker (skratta om ni vill).
Om någon skulle ställa mig frågan "hur mår du?" nu skulle jag stå svarslös. Tur att jag inte behöver svara på den frågan.
Hemma. Vet inte om jag borde få använda det ordet överhuvudtaget, men här är jag i alla fall. Trygghet i fom av min musik i högtalarna och min röra på köksbordet.
Nu så: Kärlek och härlighet.
Kommentarer
Trackback
