What's a crush to do?
Nu har jag slutfört "Världens bästa blandskiva", som jag blygsamt döpte den till. Den blir mitt försök att bidra till optimal feststämning imorgon. Sedan får vi se om den spelas eller inte, men i annat fall kan jag väl bidra till feststämningen genom att prata med folk kanske. Ha, ha, ha. Det ska bli kul. Faktiskt.
Idag har jag och min mor besökt Värnamo, marknadsstaden. Jag har tittat på skor och bestämt mig för att köpa helsvarta Converse i Gislaved imorgon trots allt. Sedan får folk tycka vad de vill. Om man nu bryr sig om andras skodon när man är på begravning? Det borde rimligtvis vara mindre viktigt, bara det är svart. Men jag har inte varit på begravning sedan jag var fem år, och den minns jag ingenting av, så jag kan ju ha fel. Sådant har hänt.
Goda nyheter: Jag är inte hemlös till hösten! Dvärgsex all over again, jajjemän. På Högen i Dvärsätt skall jag dela en lägenhet med Rasmus. Det kommer att bli kalasbra. (Funderar på att lägga ned det ordet nu. Känns dock tråkigt att skiljas från det, jag har fäst mig vid det. Men jag vill ju inte att folk ska sluta vara fästa vid att prata med mig. Det är en svår balansgång minsann!)
Idag trillade följande sms in i min inkorg: "Känslan av kärlek är ett temporärt nedfall av omdömet. Ungefär som en psykisk sjukdom." Det roliga var att jag bara fnissade åt det. Det var så typiskt avsändaren att vara cynisk. Det spelar mig ingen roll just nu. Det löser sig.
Idag har jag och min mor besökt Värnamo, marknadsstaden. Jag har tittat på skor och bestämt mig för att köpa helsvarta Converse i Gislaved imorgon trots allt. Sedan får folk tycka vad de vill. Om man nu bryr sig om andras skodon när man är på begravning? Det borde rimligtvis vara mindre viktigt, bara det är svart. Men jag har inte varit på begravning sedan jag var fem år, och den minns jag ingenting av, så jag kan ju ha fel. Sådant har hänt.
Goda nyheter: Jag är inte hemlös till hösten! Dvärgsex all over again, jajjemän. På Högen i Dvärsätt skall jag dela en lägenhet med Rasmus. Det kommer att bli kalasbra. (Funderar på att lägga ned det ordet nu. Känns dock tråkigt att skiljas från det, jag har fäst mig vid det. Men jag vill ju inte att folk ska sluta vara fästa vid att prata med mig. Det är en svår balansgång minsann!)
Idag trillade följande sms in i min inkorg: "Känslan av kärlek är ett temporärt nedfall av omdömet. Ungefär som en psykisk sjukdom." Det roliga var att jag bara fnissade åt det. Det var så typiskt avsändaren att vara cynisk. Det spelar mig ingen roll just nu. Det löser sig.
Kommentarer
Trackback
