I must belong somewhere
Nu känner jag igen mitt liv igen. I morgon ska jag till tandläkaren i Värnamo, stressa för att hinna med tåget och sedan hinna med en jävla massa tåg innan jag kommer fram till en destination. Så typiskt mig!
(Måste bara säga att Helga varit snäll och gullig i övrigt. När jag skulle åka idag upptäckte jag att hon lagat mina trasiga mjukisbyxor. Fast, jag kan inte riktigt förlika mig med att jag aldrig kommer att klara av ett jobb. Jag jobbade igår kväll, mitt första riktiga vikariat, och det gick utmärkt. Ha).
Och mina Arvika-biljetter har kommit! Woohoo! Nu ska jag bara köpa ett tält, ehm. Och en jävla massa våtservetter. Och handsprit. Jag längtar som fan. På festival mår jag bra i själen. Det är värt allt! Jag tror att det är för att då lever jag så i nuet. Det är bara att vakna när man vaknar, äta när man är hungrig, dricka när man blir törstig. Det som möjligtvis skulle kunna vara stressande är att missa något band man vill se. Men det är inte så svårt att ha koll på, man behöver ju inte ha koll på något annat. Bara gå runt och lyssna på musik och må bra. Mm. Underbart. Någon gång ska jag göra en lista över saker jag älskar, och då lär ju festivaler vara ganska högt upp. Men konserter är ju också trevligt.
