Idel skorpor och te
Livet är skorpigt just nu. Dels äter jag en eller två för många av "mormors" (inte min mormor, men hon är så mormor man kan bli) skorpor, och dels har jag några dagar nu nött Vapnets skiva "Döda Fallet" där det finns en underbar låt som heter Skorpan. Och min hud är som alltid skorptorr, men det var ju inget nytt under solen (eller åskregnet heller för den delen).
Hud med skorpors torrhetsklass har också vissa av vårdtagarna, som de äldre så tjusigt heter. Idag försökte de få mig att bli en bra hemtjänst-arbetare genom att skicka mig på utbildning. Ha, där trodde de allt fel! Brandutbildningen på förmiddagen bestod av att alla utom jag, och en mystisk men het man med streckkod tatuerad i nacken, flörtade med brandmannen. Dessutom fick vi veta att bli innebränd är ett relativt smärtfritt sätt att dö på. Hej och välkomna till ert arbete inom vården?
Eftermiddagen ägnades åt att sitta och "lyssna" på människor som sade självklara och tråkiga saker. Jag roade mig med att fundera på annat. Bland annat kom jag fram till att jag behöver, men ogärna vill, utforska världen utanför trångsynta indie-land. Som en slags anti-terapi för det ritade jag på människor-på-möte-trycket på ett av våra papper och gjorde om alla till poppare. Lite stjärnor under ögonen, en tiara här, någon Hello Kitty-grej, en randig tröja, Cheap Monday-jeans och Converse. Taadaa, "så mainstream som bara ett Kent-fan kan bli" för att citera en mycket bra bok vid namn "Hål i huvudet". Läs om ni inte gjort. Minns inte vad författaren heter, men det kan du gott googla. Var inte så lat!
Annars lånade jag pengar av mig själv och beställde biljetter och resa till Arvikafestivalen. Jag kunde inte motstå. Egentligen hade jag inte råd, men jag tog pengarna från mitt feta sparkonto och tänker att jag betalar tillbaka när jag fått lön. Det blir hur bra som helst. Jag är lite smått festival-beroende. Konsertrus-knarkare. et är lite dyrt, men det finns värre saker att vara beroende av, tröstar jag mig med.
Apropå det väntar jag på svar från min pappa. Jag skickar sms istället för att ringa för att han ska kunna undvika mig om han vill. Uppenbarligen vill han det. Grejen är den att jag vill till stugan för att träffa en barndomskompis som har stuga i närheten. (I och för sig eventuellt en flört numera, men det återstår att se. Om jag kommer dit vill säga).
I kväll träffade jag en vän jag inte sett på nio månader. Roligt att försöka sammanfatta nio månaders händelser lite kort, sådär. Käckt. Det fanns inga konstiga spärrar mellan oss, utan allt bara flöt på. Underbar människa. Kul att jag har så underbara vänner måste jag säga. Efter vår promenad runt Sörgårdssjön åt vi skorpor och drack te, och nu har jag sjukt ont i magen. Åt nästan ingenting igår, det måste vara det. Dumt, Anna. Jag är dum mot kroppen, kroppen är dum mot mig. Det är skrattretande logiskt.
Sammanfattning: Det är bra, men inte för bra.
Tack och hej, vegetarisk pastej! (Småföretagande-fröken: "Trams-maja!")
