Min pappa
Varning, inkommande depp.
Raymond & Maria hade en låt som hette "Min pappa". Som alla deras låtar var den trallvänlig och dyster på samma gång. Den handlade om att tiden försvinner och att vi fyller våra liv med meningslösa saker. Min egen pappa-låt skulle handla om helt andra saker. Den skulle bli lång, för den skulle vara tvungen att rymma väldigt mycket. Den hade behövt plats för mycket saknad, saknad på distans och saknad då man är tillsammans. Den skulle innehålla lite hemmagjort "party-vin" från Ge-Kås. Jag vill ha med den där natten då vi satt uppe och lyssnade igenom alla stora hits från nutid och tillbaka till 60-talet. Den där undertonen av sarkasm hade hörts någonstans. Irritationen när Anna, 8 år, ifrågasätter om Pappa verkligen ska köra bil hem efter midsommarfestens nubbar. Som en slags refräng frasen "jag är faktiskt en vuxen människa och gör som jag vill". Kanske som bro till refrängen "det här är faktiskt normalt". Alla våra myskvällar framför tv:n med Så ska det låta och kycklingsallad skulle höras. Det skulle finnas toner som vittnade om att Pappa faktiskt körde mil efter mil för att vara med när jag var på BUP, även om han aldrig förstod vad det var för "fel" på mig. Sakerna som ersatt kärlek och tid har självklart sin plats. En hel vers skulle nog behövas för helvetesresan då allting brast. Klirr från pappas ölflaskor. Klick från tändaren till mina ångestcigaretter. Spelande syrsor för den underbara semesterkänslan. Tangentknatter från att jag ventilerade mina känslor i bloggen. Och toner som tyst talar om torra tårar, ångest och rädsla. Sedan så tyst som det bara kan bli, för att tystnad fullkomligt väsnas när det består i en Pappa som inte hör av sig. Och kanske lite för att det är svårt att beskriva ilska och saknad och rädsla och kärlek och sorg i ett och samma ljud.
Jag vill inte ens höra den här låten. Men den går fan på repeat i mitt huvud.
Raymond & Maria hade en låt som hette "Min pappa". Som alla deras låtar var den trallvänlig och dyster på samma gång. Den handlade om att tiden försvinner och att vi fyller våra liv med meningslösa saker. Min egen pappa-låt skulle handla om helt andra saker. Den skulle bli lång, för den skulle vara tvungen att rymma väldigt mycket. Den hade behövt plats för mycket saknad, saknad på distans och saknad då man är tillsammans. Den skulle innehålla lite hemmagjort "party-vin" från Ge-Kås. Jag vill ha med den där natten då vi satt uppe och lyssnade igenom alla stora hits från nutid och tillbaka till 60-talet. Den där undertonen av sarkasm hade hörts någonstans. Irritationen när Anna, 8 år, ifrågasätter om Pappa verkligen ska köra bil hem efter midsommarfestens nubbar. Som en slags refräng frasen "jag är faktiskt en vuxen människa och gör som jag vill". Kanske som bro till refrängen "det här är faktiskt normalt". Alla våra myskvällar framför tv:n med Så ska det låta och kycklingsallad skulle höras. Det skulle finnas toner som vittnade om att Pappa faktiskt körde mil efter mil för att vara med när jag var på BUP, även om han aldrig förstod vad det var för "fel" på mig. Sakerna som ersatt kärlek och tid har självklart sin plats. En hel vers skulle nog behövas för helvetesresan då allting brast. Klirr från pappas ölflaskor. Klick från tändaren till mina ångestcigaretter. Spelande syrsor för den underbara semesterkänslan. Tangentknatter från att jag ventilerade mina känslor i bloggen. Och toner som tyst talar om torra tårar, ångest och rädsla. Sedan så tyst som det bara kan bli, för att tystnad fullkomligt väsnas när det består i en Pappa som inte hör av sig. Och kanske lite för att det är svårt att beskriva ilska och saknad och rädsla och kärlek och sorg i ett och samma ljud.
Jag vill inte ens höra den här låten. Men den går fan på repeat i mitt huvud.
Kommentarer
Trackback
