Please please please?
Nu är det slut. Inte för mig, men för de som gick i trean på Dille. Det känns i magen att de inte kommer tillbaka till hösten. Självklart tänker jag att jag inte tog tillvara på tiden tillräckligt, för så tänker jag alltid. Det går inte att njuta av något medan det händer. Allting är bäst som minnen. Ändå kan fina minnen vara så smärtsamma. Det är nog bäst att jag inte fördjupar mig i det här, för det känns som om det skulle kunna sluta precis var som helst.
Istället; uppdatering om mitt liv. Jag vet ju att ni spricker av nyfikenhet.
Studentkvällen var festkväll trots sorgligheten. Jag klarade mig igenom en trevlig fylla utan att ringa till någon jag inte borde ringa till. Nästan alla var glada och jag åt på Subway två gånger(!). Mattis' Mango var med och deltog i festligheterna (ett bra kap för övrigt, snällare och trevligare människa är det då svårt att hitta).
Dagen efter åkte min häst och Mattis. Jag grät. Många andra åkte. Jag grät lite till. Att säga "hej då" är något av det värsta jag vet. Bara att säga "vi ses" till mina klasskompisar var tårframkallande.
Nu är jag i Småland, och börjar bli nervös för min praktik på Groove. Förbereder mig bäst jag kan genom att lyssna på mycket musik ock skriva om den. Måste skaffa mig koll på musik, ny musik, och genrer, och allt jag inte kan än. Ojojoj, vad har jag gett mig in på? Det här ska bli spännande. Och roligt!
I morgon börjar jag jobba på Gislow. Hemtjänst. Det ska också bli spännande. Minsann. Jag gör så mycket nya saker nu för tiden! Det är bra! Vill ge mig själv en klapp på axeln. Duktigt! Det känns som att jag är på väg mot at bli den bra människa jag kan vara. Härligt.
Kärlek och härlighet!
