Annas blogg

Nu har jag bokat en biljett bort härifrån. Det blev tåg även om jag vet att buss är billigare. Bara för att jag älskar att åka på en räls. Det går liksom inte att åka fel. Jag ska sitta på ett tåg och åka tills jag har lämnat mig själv bakom mig. Livet går som på räls, minsann. Om du inte går och lägger dig på rälsen såklart. Byt spår? Missa tåget, sitt kvar på perrongen och förstör din kropp istället? Jag vill kompensera de tåg jag missat med att åka för att aldrig hoppa av. Jag vill inte fram. Vägen är målet, inte sant?

Nej, jag vill fram, fram till Dillebarn och människovimmel man kan vara anonym i. Fram till kramar i överflöd, hoppas jag. Gislaved är trevligt, verkligen, men Dille-umgänge är mer intimt! Saknar det.

Men först en natt i mammas hus. Där får jag åtminstone andas. Kul att jag tyckt att det är pest att vara där innan, och nu vill jag dit. I och för sig är många av Gislavedsvännerna bortresta nu, och det är ju de som är det bra med att bo här. Förutom att det är nära till jobbet då.

Hem, åka tåg, kramar. Låter som en plan.