"Du säger att kärleken aldrig var till för dig"
-Anna, hur går det?! Klockan är tio över fem!
Min dag började tidigt vill jag lova. Jag väcktes abrupt av utropet ovan, det kom från min mamma som lät outhärdligt pigg. När jag släpat mig upp och hade dragit på mig kläder åt jag en banan och lite vindruvor och så var klockan plötsligt sex och vi skulle åka. Anledningen till denna tidiga morgon var att mamma skulle passa ett alldeles för tidigt tåg från Hestra och att åka dit med henne för att sedan ta buss därifrån var min enda chans att komma till Gislaved idag. Som tur var är våren på väg så solen hade börjat sparka av sig täcket redan.
När jag stod och väntade på bussen satte jag på min mp3 och började känna efter hur Håkan Hellströms nya smakar egentligen, samtidigt som jag försökte att inte känna hur snön trängde in i mina Converse. En urbota poppig situation. Jag lyssnade på bussen och tänkte på att jag mest lyssnar ordentligt på musik när jag är på resande fot. Annars gör jag alltid något annat samtidigt. Detta hyperaktiva samhälle! Ner med simultanförmåga, fram för att göra en sak med hela sin fokus. Nåväl. Håkan var lika mycket romantiker och falsksångare som vanligt när vi gled in i Gislaved. Vid det laget var klockan nästan sju och solen hade kommit upp och sträckte förnöjsamt på sina strålar. Genast kändes livet lite roligare. Med solen stiger hoppet, på något vis.
På väg mellan busshållplatsen vid OK-Q8 och A-K:s hem roade jag mig med att kana fram längs den snöiga gatan. Livet lekte på något sätt. Kanske för att jag lekte.
Jag sov hos A-K och drömde om Björn Gustafsson (jag är inte alls humorkåt! Och nej, det var tyvärr ingen sexdröm), sedan drömde jag att A-K skulle väcka mig men att jag sade att jag ville somna om och drömma klart. När jag väl vaknade var det av att A-K med glad röst grattade en vän som tagit körkort. En bra andra start på dagen, skulle man kunna säga. Äntligen hemma, ett av alla "hemman" i mitt liv.
Dagen tillbringades med diverse mys. Kanske på grund av det förnämliga sällskapet, främst A-K men icke att förglömma Anki på slutet. Det var promenad till centrum och fika på Linnéa. Det var Svampbob Fyrkant som var fniss. Det var uppdatering om vad som hänt i våra liv sedan sist. Det var laga mat och äta sig nästan mätt på riskakor innan det var klart. Det var dricka te. Det var mys.
Och varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig
Spelar det någon roll?
Nej, kanske ingen,
kanske allt egentligen
Min dag började tidigt vill jag lova. Jag väcktes abrupt av utropet ovan, det kom från min mamma som lät outhärdligt pigg. När jag släpat mig upp och hade dragit på mig kläder åt jag en banan och lite vindruvor och så var klockan plötsligt sex och vi skulle åka. Anledningen till denna tidiga morgon var att mamma skulle passa ett alldeles för tidigt tåg från Hestra och att åka dit med henne för att sedan ta buss därifrån var min enda chans att komma till Gislaved idag. Som tur var är våren på väg så solen hade börjat sparka av sig täcket redan.
När jag stod och väntade på bussen satte jag på min mp3 och började känna efter hur Håkan Hellströms nya smakar egentligen, samtidigt som jag försökte att inte känna hur snön trängde in i mina Converse. En urbota poppig situation. Jag lyssnade på bussen och tänkte på att jag mest lyssnar ordentligt på musik när jag är på resande fot. Annars gör jag alltid något annat samtidigt. Detta hyperaktiva samhälle! Ner med simultanförmåga, fram för att göra en sak med hela sin fokus. Nåväl. Håkan var lika mycket romantiker och falsksångare som vanligt när vi gled in i Gislaved. Vid det laget var klockan nästan sju och solen hade kommit upp och sträckte förnöjsamt på sina strålar. Genast kändes livet lite roligare. Med solen stiger hoppet, på något vis.
På väg mellan busshållplatsen vid OK-Q8 och A-K:s hem roade jag mig med att kana fram längs den snöiga gatan. Livet lekte på något sätt. Kanske för att jag lekte.
Jag sov hos A-K och drömde om Björn Gustafsson (jag är inte alls humorkåt! Och nej, det var tyvärr ingen sexdröm), sedan drömde jag att A-K skulle väcka mig men att jag sade att jag ville somna om och drömma klart. När jag väl vaknade var det av att A-K med glad röst grattade en vän som tagit körkort. En bra andra start på dagen, skulle man kunna säga. Äntligen hemma, ett av alla "hemman" i mitt liv.
Dagen tillbringades med diverse mys. Kanske på grund av det förnämliga sällskapet, främst A-K men icke att förglömma Anki på slutet. Det var promenad till centrum och fika på Linnéa. Det var Svampbob Fyrkant som var fniss. Det var uppdatering om vad som hänt i våra liv sedan sist. Det var laga mat och äta sig nästan mätt på riskakor innan det var klart. Det var dricka te. Det var mys.
Och varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig
Spelar det någon roll?
Nej, kanske ingen,
kanske allt egentligen
Kommentarer
Trackback
