Annas blogg

Är kärlek något mer än flockinstikt och sexdrift? Egentligen? Dras vi till varandra av närhetsbehov och rädsla för ensamhet? Det kan mycket väl vara så. Jag ser inte att det skulle vara något annat egentligen. Däremot vill vi nog väldigt gärna tro att saker och ting är "speciella", inklusive vi själva, men det är en annan diskussion.

Evighet är något jag tror ännu mindre på. Det finns faktiskt ingenting som varar för evigt, eller ens resten av ditt liv. Din existens, i så fall. Evig kärlek är bara ett skämt. Långvarig kärlek kan jag gå med på, men även den kan försvinna när som helst. Det känns väldigt osäkert och onödigt alltihop, på ett sätt, men sedan kommer det där närhetsbehovet in och så är vi tillbaka där vi började. För att inte tala om möjligheten att detta filosoferande bara är ett försök till att rättfärdiga ens egen ensamhet. Ärligt talat så vet jag inte vad jag tror. Och spelar det någon roll? Egentligen?