It still rings in my ears, hey hey, what's that sound?

Helgen, eftersom jag förstår att mina läsare (kanske tre stycken) undrar vad som har hänt i mitt otroligt spännande liv. För att inte tala om mina intressanta tankegångar. Och varför tror ni att jag är ironisk? (Åtminstone hoppas jag att ni tror det, för det är jag.)

På fredagen hände en sak som INTE FÅR hända. Jag GLÖMDE ta ut min häst på morgonen. Jag GLÖMDE luncha honom och Feykir. GLÖMDE. Okej, de överlever en dag utan lunch, det är tråkigt för Júni att stå inne men en dag överlever han. Men just själva företeelsen. Att glömma sitt ansvar för en annan levande varelses välmående. Vissa människor borde inte få ha djur, och det verkar onekligen som att jag är en av dem. Antagligen borde jag inte ha häst nåt mer, men eftersom jag är så mesig och klen och mjäkig så kan jag inte riktigt förmå mig att göra mig av med honom riktigt än. Jag ger mig själv en andra chans (även om man kan diskutera om jag förtjänar det).

Det missödet uppdagades när jag var på väg ut för att mocka och ge kvällsmat. Dagen hade varit bra fram tills dess (varför då? Nu blir jag nervös). Jag sjukanmälde mig och pluggade. Kände mig mycket mindre stressad och tog det lugnt. På eftermiddagen for jag in till staden med Jens, Cami och Tamme. Vi skulle gå till Ås, men fick lift en bit. Flummade runt och hade trevligt på stan. Vi gick på second hand, jag köpte en skrivmaskin!!! Här ska det knattras vill jag lova. Vi åt på Subway och tog sju-bussen tillbaka. Senare på kvällen sågs det film och jag deppade för att jag hade glömt hästen.

På lördagen drog jag Ava-barnen Freddie och Cami till Dille. Vi skulle ha gått på en spelning som blev inställd. Jag gick till Tängtorpet (3 km) och mötte dem. Så gick vi till Dille och lekte charader och såg hästfilmer. Tramsade på precis som vanligt, fast inget trams är det andra likt. Trevligt i alla fall, men mitt humör gick upp och ner.

Söndagen gick jag fram och tillbaka till Tängtorpet utan någon speciell anledning. Skönt att gå. På kvällen hoppade vi med våra ponnysar och förberedde oss för Dille-Mästerskapen. Det var sjukt roligt! Då blev jag lite glad.
Nu ska jag rida dressyr.

Jag vill spränga ett hus,
eller skriva en sång,
eller något

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0