"Ja, jag äter mycket socker"
Efter att ha deppat ner mig i gamla minnen tröstade jag mig med ett par bitar choklad (eftersom det ändå fanns hemma...). Det skulle jag inte ha gjort! Mår nästan komiskt dåligt. Orkar inte ens stå upp utan att vingla. Jag är säkert allergisk mot socker, eller något. Skulle inte förvåna mig.
Coldplay är verkligen perfekt ensamhets-soundtrack, men nu beslutade jag mig för att rycka upp mig och växlade till Sonic Syndicate. (Jag behöver verkligen förnya min musiksmak.) Sitter och försöker peppa och klickar runt på helgon. Då skriver ännu en 28-åring att jag är "söt"! Vad är grejen? Jag fattar ingenting. Eller, "ännu en" förresten, det har bara hänt en gång tidigare, men ändå. Det känns som ett hån när jag är mitt uppe i att klaga för mig själv på att ingen vill ha mig. Ironiskt, liksom. Men vad är internet annars till för?
Jag ska sterilisera mig så fort det bara är möjligt, jag lovar. Tror att man får det vid 25, det är bara... Sju år tills dess. Hurra. Ska jag stå ut med detta i sju år till? Vid det laget kommer säkert den där jävla biologiska klockan ha börjat ticka och jag kommer att tro att jag klarar av barn fast jag inte gör det, och så kommer jag få barn och bli ensamstående mamma och misshandla dem psykiskt av misstag hela tiden. Till slut kommer jag säkert att vara så deprimerad och ångestfylld av ensamhet och skuldkänslor att jag tar livet av mig och därmed orsakar barnen kanske ännu större skada än vad jag skulle ha gjort i livet. Mitt liv verkar ju lösa sig. Förstår inte vad det är jag oroar mig för.
