Jag drömde om en mörk ridå, det vill säga ingenting
Mycket har hänt sedan sist, inte alls som i Winnerbäcklåten. (Här har inget hänt sen sist, här går dagarna och här går åren.)
Först och främst: Jag och Mattis kanske, antagligen, flyttar till Ava tillsammans. Det känns bra! Bara det löser sig med ponyn. Men det finns ju andra som klarar det som inte har bil och körkort. Det ska gå!
Helgen tillbringas på Ava. Jag tog lite Dille-semester. Det kändes behövligt. Hästen saknas, men ibland kan inte ens han fixa allt. Jag vilar upp mig här. Det känns skönt. I och för sig håller jag på att bli sjuk. Stress i stora och långvariga doser har den effekten på mig. Klenheten personifierad.
Jag har läst en bok som var väldigt speciell och bra. "Gå, älska!" hette den. Läs den, people!
Min magkänsla berättade för mig i början av året att jag inte skulle klara av ett år i fyrbäddsrummet. Jag ignorerade den, för jag trodde att jag var tvungen att klara det. Och det var roligt, det finns mycket roligt med att bo där och i Södra. Men nu är det inte bara en svag känsla, nu skriker magen rakt ut. Och den liknelsen haltade big time. Den var till och med enbent. Jag ska aldrig skriva en bok. Men det vill jag göra. Någon gång.
Ibland behöver man påminnas om att allting inte är svart eller vitt. För det mesta är allt bara en grå röra.
Först och främst: Jag och Mattis kanske, antagligen, flyttar till Ava tillsammans. Det känns bra! Bara det löser sig med ponyn. Men det finns ju andra som klarar det som inte har bil och körkort. Det ska gå!
Helgen tillbringas på Ava. Jag tog lite Dille-semester. Det kändes behövligt. Hästen saknas, men ibland kan inte ens han fixa allt. Jag vilar upp mig här. Det känns skönt. I och för sig håller jag på att bli sjuk. Stress i stora och långvariga doser har den effekten på mig. Klenheten personifierad.
Jag har läst en bok som var väldigt speciell och bra. "Gå, älska!" hette den. Läs den, people!
Min magkänsla berättade för mig i början av året att jag inte skulle klara av ett år i fyrbäddsrummet. Jag ignorerade den, för jag trodde att jag var tvungen att klara det. Och det var roligt, det finns mycket roligt med att bo där och i Södra. Men nu är det inte bara en svag känsla, nu skriker magen rakt ut. Och den liknelsen haltade big time. Den var till och med enbent. Jag ska aldrig skriva en bok. Men det vill jag göra. Någon gång.
Ibland behöver man påminnas om att allting inte är svart eller vitt. För det mesta är allt bara en grå röra.
Kommentarer
Trackback
