Man kan aldrig så noga veta med heffaklumpar
I natt kunde jag inte sova. Jag fick någon slags desperat trygghetslängtan och kände mig väldigt flyktbenägen. Ville helst bara åka hem till Småland och bli ompysslad. Gick istället i bara t-shirt till Södra och blev lugnad av Cajsa. Det hjälpte och jag gick i bättre skick till Östra och försökte sova. Efter en stund somnade jag in, och drömde inga drömmar om lekparker där alla dillebarn sprang ifrån mig (som jag drömde häromnatten).
I morse när jag vaknade kändes det oöverstigligt jobbigt att gå upp. Klockan var kvart över åtta, rummet var tomt och jag hade fortfarande feber i kroppen. De första ögonblicken kändes bara själva tröttheten, sedan kom jag på varför jag hade varit så otrygg kvällen därpå och jag kände bara för att somna om och komma tillbaka till lyckligt ovetande. Men tack vare hästen - vad skulle jag bli av utan hästen? - insåg jag att jag var tvungen att ta mig upp. Jag satte mig upp och skrev en lista på allt jag skulle göra idag, precis allt. Det kändes bra med lite struktur och kontroll och jag släpade mig upp för att börja pricka av.
Nu är ungefär halva listan avprickad och det känns bra. Man känner sig duktig när man klarat av något. Även om min lista bara bestod av de mest enkla grejer, men ändå, något. Listor är bra. Struktur. Jag vill inte vara sådär förvirrad som jag var igår. När jag lade mig ner och skulle sova och en tanke for genom mitt huvud snurrade det till alldeles våldsamt. Det var läskigt. Det kan i och för sig bero på feber. Om jag inte fortfarande har feber är jag extremt matt och svettas ovanligt mycket utan anledning. Och det känns inte så troligt.
"Börja packa" stod det på listan och det har jag gjort. Det är så kul att packa, man hittar gamla saker och blir påmind om saker som har hänt och saker man kände för länge sedan. Jag blev påmind om vem jag var när jag flyttade till Dille första gången. Lyssnade på ett gammalt blandband också och var väldigt nostalgisk. Jag var lite darrig i benen, men annars kändes det bra att göra något. Igår när jag skulle packa satte jag mig bara på golvet och stirrade rakt fram, extremt trött och förvirrad. Jag mår något bättre idag, är glad för att jag och Mattis snart flyttar! Bara en att dela rum med, egen toalett, diskmaskin, fräscht kök, inget akvarie på matbordet, ingen lerig trapp... Och en massa underbara Ava-barn!
Du kan ta dig till stjärnorna, jag kan ta mig igenom dagen.
I morse när jag vaknade kändes det oöverstigligt jobbigt att gå upp. Klockan var kvart över åtta, rummet var tomt och jag hade fortfarande feber i kroppen. De första ögonblicken kändes bara själva tröttheten, sedan kom jag på varför jag hade varit så otrygg kvällen därpå och jag kände bara för att somna om och komma tillbaka till lyckligt ovetande. Men tack vare hästen - vad skulle jag bli av utan hästen? - insåg jag att jag var tvungen att ta mig upp. Jag satte mig upp och skrev en lista på allt jag skulle göra idag, precis allt. Det kändes bra med lite struktur och kontroll och jag släpade mig upp för att börja pricka av.
Nu är ungefär halva listan avprickad och det känns bra. Man känner sig duktig när man klarat av något. Även om min lista bara bestod av de mest enkla grejer, men ändå, något. Listor är bra. Struktur. Jag vill inte vara sådär förvirrad som jag var igår. När jag lade mig ner och skulle sova och en tanke for genom mitt huvud snurrade det till alldeles våldsamt. Det var läskigt. Det kan i och för sig bero på feber. Om jag inte fortfarande har feber är jag extremt matt och svettas ovanligt mycket utan anledning. Och det känns inte så troligt.
"Börja packa" stod det på listan och det har jag gjort. Det är så kul att packa, man hittar gamla saker och blir påmind om saker som har hänt och saker man kände för länge sedan. Jag blev påmind om vem jag var när jag flyttade till Dille första gången. Lyssnade på ett gammalt blandband också och var väldigt nostalgisk. Jag var lite darrig i benen, men annars kändes det bra att göra något. Igår när jag skulle packa satte jag mig bara på golvet och stirrade rakt fram, extremt trött och förvirrad. Jag mår något bättre idag, är glad för att jag och Mattis snart flyttar! Bara en att dela rum med, egen toalett, diskmaskin, fräscht kök, inget akvarie på matbordet, ingen lerig trapp... Och en massa underbara Ava-barn!
Du kan ta dig till stjärnorna, jag kan ta mig igenom dagen.
Kommentarer
Trackback
