Jag fick mer än vad jag var värd
Okej. Mycket händer.
Igår var det studiebesök hos lamm. De var gulliga och vi var i ett hus med dockhuvuden på vinden. Åka defender och fnissa. Höra vissa låtar och tänka bara lite på Nyköping.
Bra saker. Jag har fått sommarjobb i Gislaved. Boende också. Härligt att livet löser sig.
Hästen har löss och jag behandlar med ohyresschampo. Bra. Har kommit på att jag inte ska ha häst. Ska ju inte hålla på med hästar efter skolan, så borde egentligen sluta på Dille. Men så fan heller. Vänner. De lärare jag tycker om. Jag trivs i Östersund. Och Anki börjar på Birka till hösten! Så inte blir de av med mig.
Ringde pappa i förrgår. Han verkade bli glad. Känns bra att jag svalde stoltheten och hörde av mig. Jag saknade honom så jag orkade faktiskt inte vänta ut honom. Saknade inte han mig, kan jag inte låta bli att undra? Jag fattar ingenting. Men det gjorde han säkert. Han lät faktiskt jätteglad.
Jag tänker aldrig på honom, bara ibland, kanske ett par dagar i veckan, eller kanske varannan dag, okej då, varje. Men bara en gång. Eller två kanske. Tre, sju, tio. Men det är verkligen helt lugnt. Living the dream, woohoo.
Dock värmer det att vissa andra runt mig har kärlek. Bra människor ska vara tillsammans, det måste ju vara bra.
Sova ensam i helgen. Läskigt och skönt på en gång. Ständigt dessa dubbla känslor, ständigt denna balansgång. Jag blir lite yr.
Svammel. Hej då.
