Time to pretend?
http://www.youtube.com/watch?v=XVnRzEjpUmE
Igår var jag och några andra Dille-barn på krogen. Jag har en vecka då jag ska våga allt. Petro lånade ut en klänning till mig som jag såg sötare ut i än vad jag är. Lite cider senare blev jag modigare och pratade faktiskt med folk. Bytte saliv med en eller två också för den delen. Det känns helskumt.
Numera är jag en sexuell varelse. Jag kunde gått hem med en kille om jag hade velat. Så hade jag fått bli sådär desillusionerad som jag vet att jag kommer att bli. Men jag tror jag skjuter upp det lite till. För nu räcker det att jag vågade vara ganska nära en annan människa för ett tag. Jag är modig och det känns bra. Inte jättebra att reducera sig till en marknadsvara på köttmarknaden, men bra att ha gjort något i alla fall.
Till de jag pratade med ställde jag frågan om de var lyckliga. Båda svarade ungefär likadant, "jag vet inte. Nej, det är jag inte". Och de visste inte varför. Inte jag heller, men de kanske började tänka eller något. Det kanske var bra i alla fall.
På det hela taget en lyckad kväll.
