Annas blogg

Nu har jag inte skrivit här på en vecka. Det har kliat i fingrarna, jag försäkrar er. Det svåra med uppehåll är att man har tänkt på en hel massa saker som man velat skriva, och när man sedan sätter sig kan man inte minnas en enda sak och vet inte hur man ska bedöma vad som är tillräckligt intressant för att hamna i bloggen.
Jag ska sluta med uppehåll.

Den slit-och-släng-kultur som bloggkulturen är kräver ständig uppdatering. Man sliter och slänger hur många texter som helst på en dag. Det är sinnessjukt när man tänker rätt på det, att vi inte stannar upp längre över varandras ord. Sedan inte alla blogginlägg är så rika på egentligt innehåll (jag räknar inte "idag har jag druckit fem latte på Stureplan och köpt en jacka för fjorton tusen" som egentligt innehåll), men de som faktiskt är det slängs lika mycket för det.

Däremot tror jag att mängden bloggar är en fördel. Chansen att något ska vara bra ökar i takt med urvalet, precis som internetkulturen gör att vi hittar mycket mer musik vi tycker om än vad vi annars skulle ha gjort. 

Helst vill jag skriva både ofta och substantiellt. Det får bli mitt mål.

Här sitter man, en tisdagförmiddag i november, och bloggar om bloggande. Himlen är klar, luften är kall och i min väska väntar Två nötcreme och en moviebox (boken av Filip och Fredrik, inte de faktiska prylarna) på att avnjutas. 
Saker kunde vara sämre.