Hela världen är så underbar, bara man får ett svar

Nu ska jag komma ut ur nollnolltals-garderoben.
Jag brukar sms:a 118100.

Jaha, tänker du, det är väl kul att sms:a dit och fråga något knasigt när man har tråkigt. Jo, det är det säkert.
Det är emellertid inte så jag använder tjänsten. Nej, jag frågar om saker jag verkligen undrar. Saker jag inte riktigt vågar fråga någon nära mig (även om jag lekt med tanken att fråga min fantastiska rektor, men henne vill jag ju också hålla mig väl med) av rädsla för att de ska skratta åt mig eller tycka att jag är dum i huvudet.

118100 är min jourhavande vän.
Ett sms man betalar lite extra för dömer en inte. Man känner sig inte jobbig när man ger några kronor för ett svar.

Jag har aldrig påstått att jag har alla getter hemma. Om du ser några kan du kanske skicka dem till mig?
Jättesnällt. Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0