We're the same, you and me

På Dunderpatrullen lade jag märke till en kille som såg typiskt musikjournalistig ut. Popfrisyr, Velvet Underground-tisha, axelremsväska, block&penna. Jag kände direkt att vi var av samma sort. Han stod längst bak och antecknade när jag var framme vid scenen och dansade skorna av mig.

Förstod han att vi var besläktade?

Antagligen inte. Jag upprätthöll ingen uppenbar journalistattityd. Var mest flum och antecknade på bussen hem istället. Det gick också.
Jag undrar var man kan läsa hans recension.

Så många frågor, så mycket tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0