Annas blogg

Igår kväll gick jag för att hälsa på Cami och Freddie nere på Ava. Som den storstadsmänniska jag tydligen är var jag livrädd för naturens alla ljud i mörkret och ringde upp en viss någon som fick hålla mig sällskap längs vägen. Framme i tryggheten fick jag lite kvällsmat. Sedan snissade vi åt det mesta. "Det är så snyggt att du är här!" 

Vi låg i Camis säng och åt cocosbollar och såg programmet om världens tjockaste man. Jag blev så trött att jag sov där. Trodde att jag drömde att jag spillde ut ett vattenglas. När jag vaknade var det blött bredvid sängen, så det var visst sant. Hoppsan. Halvdöd av sömnighet som jag var torkade Cami upp det. Dessutom lånade hon ut en ren t-shirt åt mig.

På morgonen skickade Rasmus sms och frågade om jag ville åka bil med honom till skolan. Plånbokslös som jag var ville jag gärna det. Han och Jossan kom och hämtade mig på Ava. 

Vad allt det här får mig att känna, även om det kanske inte framgår mellan raderna med önskvärd tydlighet, är kollektivets trygghet. Folk hjälper dig, tar hand om dig. Du får hjälpa andra, ta hand om dem. Närhet. Tillsammans är bäst.