Annas blogg

Den låtraden trodde jag aldrig att jag skulle kunna använda sanningsenligt. Men nu sitter jag här, med alldeles för många mil mellan mig och någon alldeles speciell. Nio dagar är inte så länge egentligen ("ejenklien", Cajsa).

När jag var femton lyssnade jag på Håkans Vi två, 17 år och undrade om jag någonsin skulle fylla sjutton. Nu lyssnar jag på Niccokicks Turn 27 och undrar hur mycket rock'n'roll heaven det egentligen är. Och så hoppas jag på att slippa känna "god damn you, teenage love" när jag blir äldre.

Jag har fått låna dator av min vän Jens eftersom min egen burk har kraschat litegrand. Detta för att kunna skriva recensioner. Det har jag inte gjort. Lyssningen har påbörjats, men senast jag skickade in en recension var i måndags och snart är det söndag. Jag håller inte tempot. Ändå sitter jag nu och slötittar på ZTV när jag borde sova med en recension av The Aliens i utkorgen. Så är det. Min ursäkt är telefonsamtalet. Ibland behöver man prioritera.

Nu började Viva la vida spelas på tv:n som tillhör min roomie. I helgen är jag ensam i en väldigt stor etta. Kom gärna hit och håll mig sällskap. 

Sömn. Imorgon (senare idag) är det effektivitet som gäller.