Vad ska det bli av oss?
Det har gått tre dagar av läsåret och jag oroar mig redan för studenten. Känns stabilt. Då tänker jag inte på beslutet om vad man ska göra med sitt liv, nej, det är samvaron med människorna jag är nervös för. Den kommer ta oåterkalleligt slut och jag har panik. Bara fyra månader har varit nog svårt, men hela livet?! Mitt liv är på väg åt ett helt annat håll än mina klasskompisars, jag lär inte springa på dem på hästtävlingar direkt.
Låt mig ge ett exempel. Så fort det pratas om att en lugn häst behövs säger någon "vi tar Dofri, haha". Dofri är väldigt känslig och inte alls lugn. Skämtet är inte speciellt kul, men det sägs varje gång ändå. Det skämtet existerar bara på Dille. Och det är en skitgrej att få separationsångest över, men det slog mig idag att efter studenten kommer det vara slut på alla sådana samförstånd som Dillelivet är fullt av.
Och så kommer vi vara tvugna att prata om rumsrena saker. Typ amorteringar och bolån. Jag vill inte bli stor.
Låt mig ge ett exempel. Så fort det pratas om att en lugn häst behövs säger någon "vi tar Dofri, haha". Dofri är väldigt känslig och inte alls lugn. Skämtet är inte speciellt kul, men det sägs varje gång ändå. Det skämtet existerar bara på Dille. Och det är en skitgrej att få separationsångest över, men det slog mig idag att efter studenten kommer det vara slut på alla sådana samförstånd som Dillelivet är fullt av.
Och så kommer vi vara tvugna att prata om rumsrena saker. Typ amorteringar och bolån. Jag vill inte bli stor.
Kommentarer
Postat av: carro
inte jag heller, anna. inte jag heller. ;)
Trackback