A fever you can't sweat out
På den väldigt lilla minussidan i mitt liv just nu är saknad. Men som min goda vän Jens sade en gång i tiden (faktiskt bara några dagar innan anledningen till saknaden infann sig i mitt liv), "det är ändå ett problem man gärna har". Man kan ju bara jämföra med andra problem och inse att man är rätt så jättelycklig ändå.
Apropå underbaringar så ringde Freddie Kreuger igår kväll! Det var som alltid kul att pladdra med den raringen. Jag saknar min klass. De är världens bästa människor. Jag hade kunnat hamna med helt andra människor och mitt liv kunde ha tagit en helt annan vändning. Med dem blev jag på något sätt bättre. Eller så var det de som var bättre. Kanske var det bara jag som lärde mig att anpassa mig till slut, men det vill jag helst inte tro.
Jag vet ungefär tusen skivor jag skulle köpa om jag hade pengar. Det är ett hårt liv.
(Se rubriken som en minnessten över Panic! at the Disco-tiden. Vila i frid.)
