Annas blogg

Det finns en Love and neon lights-rad som passar till varje tillfälle! Just den här passar för att jag började läsa Mötley Crüe-biografin The Dirt igår. Så mycket snusk koncentrerat till en bok är faktiskt väldigt imponerande. Jag får samtalsämnen till Dille, känns det som. Det är spännande och intressant också. Inte för att jag någonsin har lyssnat på dem, utan för att det är en bok man bör ha läst. Och nu när jag börjat vill jag inte sluta.

Förresten - Laleh släpper skiva den 5 december. (By request från läsare.)

Min kropp beter sig konstigt. Jag mådde illa hela kvällen igår. Inatt vaknade jag av en obestämd obehagskänsla som inte försvann på flera timmar. För att fördriva tiden läste jag om Mötleys snusk och hade på radion på låg volym. När känslan var försvunnen och jag lagt ner boken behövde jag bara vänta på att tankarna skulle tysta ner sig. Mina tankar står på med hög volym hela dagarna, och när jag inte distraheras av något annat vrids den upp ännu mer. Således innebär att försöka somna att vänta på att tankarna ska fada (hej svengelska) ut. Inatt gjorde jag den väntansproceduren två gånger. Jag är trött.

Nu är Jonna Lee-artikeln skickad och jag borde skriva en recension av Okkervil River. Men jag vill inte börja, för det innebär början till slutet på att upphöra med att lyssna på den hela tiden. Typiskt.