Give me that beat, move your feet
Helvete. Jag frågade Gary vad jag skulle säga i min ingress utan att tänka mig för, han svarade "det kan ju inte jag säga", jag ville mest ha en riktlinje, och nu tycker han säkert att jag är den sämsta praktikant de någonsin haft. Klart man fattar att man ska få läsaren att vilja läsa vidare med en ingress! Idiot! Han sade "du kan ju kolla i tidningen och se hur det ser ut". Som om jag inte läst Groove mer eller mindre två år. Vilket stort pucko jag är. Har man läst tidningar borde man veta. Man ska inte fråga, man ska bara veta. Inte börja gråta nu. Det är pinsamt att gråta på sin praktikplats en dag, men två dagar på en vecka är faktiskt inte acceptabelt. Så gör man bara inte.
Uppdatering: Helgen kommer att ägnas åt att korta ner en artikel från tiotusen tecken till tretusenfemhundra tecken och ha ångest. Det kommer att bli helfestligt.
Kanske är det inte journalist jag ska bli. Fan, jag vill bara ha en jävla riktning i mitt liv, ge mig något som tar mig någonstans!
Eller så är det bara att jag är ovan vid press och behöver vänja mig. I det här fallet är det så att jag lovade Jonna en bra och intressant artikel, och då ska hon minsann få det. Sådär. Skärpning. Det är bara att lära sig det man inte kan.
Anna, du är bara praktikant.. Du är där för att lära dig inte för att prestera en massa. Dom tycker ju redan att du är grym eftersom du har ett X antal rescencioner. Du jobbar inte där, du har praktik så du har rätt att få fråga.. Sedan pressar väl Gary dig lite grannn
