Annas blogg

Hösten är brännande vacker utanför fönstret och inne sitter jag med en hög musiktidningar. Jag har inte ens orkat klä på mig, och befinner mig i sängen och läser ingresser för att lista ut hur jag ska skriva en bra sådan. Bandaren är tidsmaskin med ett gammalt blandband som tar mig tillbaka till våren i ettan på Dille. Jag skämdes lite för det, men jag tyckte om My Chemical Romance då. Nu skäms jag för att jag skämdes, för det dummaste man kan göra är fan att skämmas för ett band man gillar.

Att det är dumt vet jag eftersom jag haft stor erfarenhet av det. I högstadiet när jag hade min värsta Winnerbäckperiod blev jag glad när jag hörde Håkan Hellström. Men jag förbjöd mig själv (ja, jag är allvarlig!) att lyssna mer på Håkan eftersom "alla som gillade Lasse gillade Håkan". Av samma anledning undvek jag Kent och Broder Daniel. Musik är det bästa och säkraste sättet att bli lycklig på, att undhålla sig själv källor till lycka är bara puckat. Skit samma om många andra tycker om exakt samma band som du. Dina känslor är fortfarande dina. Musik är så subjektivt att nästan ingenting kan vara fel.

Jag insåg allt det där och gav mig hän åt allt jag tyckte om. Ni vet hur det blev. Vad kan jag säga? Musik är underbart. Nu ska jag bara ge mig hän åt den där ingressen. Pusshej.