Känn ingen sorg, för fan!

Varför vara sorgsen när livet är underbart? En fråga jag inte alls kan svara på. Här går det upp och ner så fort att jag knappt hinner med i svängarna.

Innan jag var ute på lunch pratade jag och Gary om skrivande i nästan en timme. Jag fick feedback på saker jag skickat in, han pekade ut saker som var bra men också vad jag kunde förbättra. Han sade mycket, men en sak jag gärna återkommer till är att "du har en inbyggd charm i dina texter som jag tror att man som läsaer uppskattar". Sug på den, prestationsångest! Haha! Han lyckades med att ge mig tips på många saker jag kunde förbättra men samtidigt få mig att känna mig bra.
Gary är min idol.

Sedan gick jag ut för att äta lite lunch. När jag går på gatorna här i Göteborg känner jag mig hemma. "Jag älskar, älskar den här stan" sjunger Annika Norlin om Östersund och jag håller med henne, men nu tänker jag samma ord om denna hamnstad.

Nu är jag uppåt. Nu ska jag använda mig av all feedback jag fått. (Det rimmade!)

Kommentarer
Postat av: Cami

Jag håller fast vid att man måste tillåta sig dala för att kunna toppa. Men sikta på att bygga en stuga på toppen, så småningom har du kanske ett slott och stannar allt längre på toppen!

2008-09-03 @ 17:00:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0