Annas blogg

Ingen med ögon i huvudet kan ha missat att självskadebeteende är en växande trend. Jag kan inte låta bli att undra hur lång tid det kommer att ta innan Cosmopolitan tipsar om senaste Gucci-rakbladen? När börjar deras artiklar handla om vilka ställen på kroppen det är smart att skära sig på istället för hur du blir fit inför beach 08? Var finns gränsen? För jag ser den inte. Jag förstår inte hypen.

Däremot kan jag förstå varför folk skadar sig själva. Det handlar om ångest och självhat och är ingen vacker historia. Nej, det jag inte begriper är hur folk kan googla fram bilder på blödande skärsår och ärr och lägga upp dem på bilddagboken med bildtexter där det i princip står "jag mår så dåligt". För jag tror inte att de som skär sig och de som googlar är samma människor. Jag tror att skär man sig ens det minsta lilla skäms man så in i helvete. Lägger man upp bilder på bilddagboken vill man att folk ska veta.

Jag säger inte att den som googlar inte mår dåligt, det är ju uppenbart att man inte mår bra när man desperat försöker påpeka det. Alla behöver uppmärksamhet, vissa kräver mer än andra, och känner man sig osynlig och vill märkas är det kanske lätt att ta till rakbladshypen. Och det är så jävla själviskt.

För det första, för varje människa som gör så tas den som faktiskt skär sig på mindre allvar (som om det inte är illa nog som det är). För det andra, självskadebeteende smittar och inspirerar andra till att göra samma sak. För det tredje, det kan inte bara vara jag som får ett hål i magen av få ärr och sår och rinnande blod kastat i ansiktet helt utan förvarning. Allt det här får folk att må dåligt.

Ingenting gott kommer av det här. Ingenting. Det måste få ett slut. Det måste ta slut, innan skolsystrarna inte räcker till för att ta hand om alla uppskurna armar på skoltid. Innan sjukvården ordnar kampanjer för rena rakblad för att minska överföring av smittsamma sjukdomar. Innan den som har hel och ren hud är den som är udda. Innan vi blir fast i en
ond cirkel av att alla vill hjälpa alla, men ingen kan hjälpa någon.

Böcker som Vingklippt ängel och Zebraflickan kanske har fått en hel generation att tro det. Men det finns ingen romantik i rakblad.