Annas blogg

Det är magiskt men tragiskt hur bra jag trivs i den här stan. Och varje gång jag går ut för att äta lunch är den den låten som spelas i mitt huvud. Man kan mycket väl hamna under en spårvagn eller buss eller bil eller barnvagn vilken sekund som helst, men det är ju risken jag älskar. Att vara omgiven av människor man inte känner är så bekvämt. Du är inte ensam, men ingen riktar uppmärksamhet mot eller kräver något av dig. Ibland är det precis det jag behöver. Det, att springa över spåren precis framför spårvagnen, avgaser, cigarettrök, olika dialekter och språk, gatumusikanter, och rörelse, rörelse överallt. Kaos är trygghet.