Annas blogg

Idag när jag återvände från lunchen gick jag och fånlog mot allt och alla. Allt var nästan perfekt.

Dagen började långt ifrån nästan perfekt. Eftersom lördagnatten inte bjöd på alltför mycket sömn (däremot väldigt mycket film och Vänner) var jag halvdöd av trötthet och snoozade i en timme. Snooze är en livsfarlig funktion. Det var jämngrått och regnblött ute, och på min telefon envisades Peps Persson med "Oh boy, vilket vackert väder" var åttonde minut. Dåligt val av väckningssignal. Väl uppe hade jag inte för gott om tid, varför jag duschade och sprang till tåget utan frukost med blött hår. Jag kom upp på perrongen precis när 8.01-tåget åkte, så jag fick vänta i femton minuter. 

Resan tillbringades med Chuck Palahniuk. Jag vågade inte lyssna på musik. Det var jättetramsigt, men jag försökte i princip förbereda mig på att bli utslängd från Groove för att jag hade skrivit så fruktansvärt kasst. Det försökte jag låta bli att tänka på med näsan i boken. 

Så fick jag göra en ny sak idag. Leta efter skivomslag till recenserade skivor. För att se vilka omslag jag skulle ha tittade jag i dokumentet som är mallen till nästa nummer. På sida nummer två läste jag något som fick mitt hjärta att först hoppa över ett slag och sedan slå i lyckorus. Mitt namn! Min recension av Simon Norrsveden. Och sedan, på nästa sida, min recension av Norah Jones-dvdn. När jag såg min Tiger Lou-recension var jag redan så glad som man kan bli. Något. Jag. Har. Skrivit. Kommer. Med. I. Groove!

Ingenting av det andra spelar någon roll längre. Jag lever drömmen, SÅ mycket!