They just dance until they break their bones
Ser man på, ser man på.
Vet ni vad? Det finns numera en svensk motsvarighet till Draumur! Draumur, för er som inte vet, är ett isländskt godis bestående av lakrits och mjölkchoklad vilket låter äckligt men är vansinnigt gott. Och nu har Marabou fattat det och gjort en chokladbit som kallas Chok-o-licious och finns med Daim, i enbart mjölkchoklad och med lakrits. Det är inte lovande för min chokladkonsumtion. Jag får inte nog. Mmm.
Min artikel blev inskickad igår. Ingen respons har trillat in i inkorgen. Jag är nervös. Känner mig som världens sämsta praktikant, vilket jag med stor sannolikhet inte är, men det känns så! Och jag känner alltid mer än jag tänker. Det är så jag hamnar på vandrarhem i Eskilstuna, eller på skolor i Östersund, eller på festivaler jag inte har råd med, och i andra galenskaper.
Idag har jag skördat vindruvor i min mormors växthus. Det kändes udda. Hur ofta skördar man vindruvor, liksom? Jag gör det inte speciellt ofta i alla fall. Mycket spindlar var det också. Man kan tycka att jag borde vänja mig. Men det gör jag inte. För övrigt är det rätt trist att ha en vanlig fobi. Ska man ändå vara rädd kan det väl vara lite unikt? Eller tänker jag sjuka tankar nu?
Jag håller på att avsluta Okkervil River (som jag älskar, för övrigt). Jag har tappat fart i recensionerna. Det kändes bra att vara snabb, som att kunna kompensera eventuell bristande kvalitet med kvantitet. Eller något. Jag måste skaffa lite självförtroende. Sträck på dig! Sådär. Nu så, är jag redo att erövra världen.
Eller något.
Vet ni vad? Det finns numera en svensk motsvarighet till Draumur! Draumur, för er som inte vet, är ett isländskt godis bestående av lakrits och mjölkchoklad vilket låter äckligt men är vansinnigt gott. Och nu har Marabou fattat det och gjort en chokladbit som kallas Chok-o-licious och finns med Daim, i enbart mjölkchoklad och med lakrits. Det är inte lovande för min chokladkonsumtion. Jag får inte nog. Mmm.
Min artikel blev inskickad igår. Ingen respons har trillat in i inkorgen. Jag är nervös. Känner mig som världens sämsta praktikant, vilket jag med stor sannolikhet inte är, men det känns så! Och jag känner alltid mer än jag tänker. Det är så jag hamnar på vandrarhem i Eskilstuna, eller på skolor i Östersund, eller på festivaler jag inte har råd med, och i andra galenskaper.
Idag har jag skördat vindruvor i min mormors växthus. Det kändes udda. Hur ofta skördar man vindruvor, liksom? Jag gör det inte speciellt ofta i alla fall. Mycket spindlar var det också. Man kan tycka att jag borde vänja mig. Men det gör jag inte. För övrigt är det rätt trist att ha en vanlig fobi. Ska man ändå vara rädd kan det väl vara lite unikt? Eller tänker jag sjuka tankar nu?
Jag håller på att avsluta Okkervil River (som jag älskar, för övrigt). Jag har tappat fart i recensionerna. Det kändes bra att vara snabb, som att kunna kompensera eventuell bristande kvalitet med kvantitet. Eller något. Jag måste skaffa lite självförtroende. Sträck på dig! Sådär. Nu så, är jag redo att erövra världen.
Eller något.
Kommentarer
Trackback
