Konsten att överleva
Hastigt och lustigt bestämde jag igår att jag skulle åka till Bengans skivbutik och lyssna på Detektivbyrån som spelade där. Då bekräftades en redan vedertagen sanning - jag bör inte släppas lös i en skivaffär med pengar i hand. Jag köpte en skiva jag absolut inte hade råd med. Men numera är jag lycklig ägare till Niccokicks debutalbum Awake from the dead, my dear best friend, så vad bryr jag mig?
Detektivbyrån var spännande, udda och roliga. Dock kände jag febern i huvudet och engagemanget var således inte på topp. Och det var sjukt många småbarn där! Vi snackar barnvagnsålder, men det fanns de som sprang runt själva också. Det kan ha bidragit till mitt sänkta engagemang. Jag börjar finna min barnrädsla skrämmande.
Och så träffade jag Siesta-Carro en kort stund! Hon var lika charmerande som alltid. Hon berättade att hon läser min blogg. Då blev jag stolt. In your face, Blondinbella, liksom. Blondinbella kanske har nästan en miljon läsare men min blogg är det i alla fall fina människor som läser. (Känner ingen som läser Blondinbella, så jag vet inte vem som gör det egentligen. Men jag hänger väl bara med de coola kidsen.)
Övrigt om mitt liv just nu: Jag har blivit radionörd. Varje morgon lyssnar jag på morgonpasset i P3. Då tänker jag på Fridat och på att jag vill prata om vad Leif GW Persson mullrade om TV-Pucken med någon. Sedan åker jag pendeltåg och sitter bedvid iPod-folk med min cd-freestyle och är retro. I morse hade jag blött hår på tåget. Då glodde folk verkligen. De har inte fattat vad det handlar om. Eller så är det jag som inte har fattat.
Jag hade inte fattat hur mycket känslor man kan känna på en och samma gång. Vilket jag verkligen trodde att jag hade gjort. Tidigare erfarenheter har dock bestått av för många dåliga känslor. Nu är det bra istället. Skillnaden är enorm. Det är bara så ovant och läskigt att känna bra saker. Då är det bra att jag har haft en hel del träning i att inte bli rädd för min känslor (de dåliga jag nämnde innan). Det löser sig. Jag är glad. Det är det viktiga.
Efter förfrågan håller jag nu på och fotar min tillvaro här. Bilder kommer någon gång (dock helt utan läppglans).
"Sedan åker jag pendeltåg och sitter bedvid iPod-folk med min cd-freestyle och är retro. I morse hade jag blött hår på tåget. Då glodde folk verkligen. De har inte fattat vad det handlar om. Eller så är det jag som inte har fattat."
Jag snissade och blev tårögd. :') Du är så pra och JAG SAKNAR DIG!
nu läser jag igen! :D det var så kul att träffa dig :) kommer definitivt upp snart igen, och hoppas du mår bra då! kramen
