Annas blogg

Utmattad så långt in som man kommer i en person sitter jag på en bänk på Göteborgs centralstation. Min kropp protesterar för att mina matvanor de senaste ungefär fem dagarna varit skamlöst dåliga. Matvanor är väl förresten en överdrift. Jag har ätit, men någon mat har jag inte intagit. Mina känslor är utmattade av mycket och kvalitativt användande. Det är bra, jag vill ju leva så mycket som det bara går, men nu måste jag bara vila lite. Mina tankar ska vi inte börja nysta i, vi kan bara säga att mitt huvud är trött.

Nu låter jag som att jag inte haft en underbar helg. Det har jag. Och Coldplay, för fasiken! Jag vet inte var jag ska börja i beskrivningen av dem. Recensionen jag skrev kommer kanske upp på hemsidan. Annars kanske jag delger er den här. Jag blev nöjd även om Gary kanske inte blev det (han kommer nog anmärka på att den är för lång, men jag kunde inte utelämna något av det jag säger i den).

Det jag skulle komma fram till med det här var att när jag nu slog mig ned för att ägna mig åt hjärndöd internetaktivitet hade det hoppat in ett mail från fina Heart-sick Groans. De uppskattade min recension, som jag länkat till tidigare. Jag kände mig genast piggare och gladare. Klicka på länken här ovanför och lyssna om du också vill bli piggare och gladare! 

Nu är det en kvart kvar tills mitt pendeltåg går. Och jag har en sak kvar att berätta: Rubriken är ett citat ut filmen Almost Famous. Fröken Penny Lane säger så när hon tagit några för många Qualuudes och är rejält borta. Själv är jag inte retired, men tired så att det räcker för båda orden.

Tack och god natt.