With your feet in the air and your head on the ground

Min kropp hatar mig.
Det är sant.

Igår eftermiddag började mitt huvud att kännas tungt. Sedan började det göra ont. Jag kände mig alldeles yr och matt och konstig. Åkte hem och handlade mat, och då var det helt okej. Sedan blev det värre och värre. Försökte skriva, men det gick inte. Det kändes som att min hjärna krampade ihop sig och försökte tränga ut genom näsan, typ. Så mysigt var det. Jag mådde rejält illa också. Kunde inte göra något annat än att ligga på sängen och försöka tänka på annat. Det var hemskt. Mitt i natten vaknade jag och det var likadant. På morgonen var det lite bättre, men jag tvingades inse att jag inte skulle fixa att åka in till Groove just då. Jag smsade Gary och förklarade, och frågade om jag skulle komma in senare om jag kände mig bättre. Det skrev han att jag skulle. Så när jag vaknade nästa gång vid tolv och lyckades äta en frukt kände jag att det var tid att röra på sig. Nu har jag haft en Grooveeftermiddag.

Mitt huvud är fortfarande inte helt med på mitt påstående att jag mår bra. Jävla yrsel.

Men i morgon när jag hämtat posten hoppar jag på tåget mot hufvudstaden, minsann. Det är Coldplay och jag försöker verkligen bli pepp. Dumma huvud.

Nästa inlägg blir roligare. Jag lovar. Nu ska jag blunda lite.

Kommentarer
Postat av: Cami

Nååå nu, ho få allt friska upp sig, va! Sa jag med min bästa finlandssvenska röst. Jag håller på att uppdatera mitt mående men också min dator - till det bättre. Vi är snart redo att ge oss ut på internet (om det behövs, snart har vi Dille igen och då blir plötsligt internetvärlden lite överflödigare). Jag saknar dig faslans mycket!

2008-09-17 @ 23:36:17
Postat av: carina

jag svävar fortfarande ett antal centimeter över marken.



eller, snarare meter,

typ.



tack för det senaste dygnet, förresten :)

2008-09-19 @ 16:17:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0