Annas blogg

Just nu kändes det väldigt viktigt att haka på det här.

Innan ni börjar döma mig efter min retroperspektivt smaklösa musiksmak vill jag bara klargöra ett par saker. Jag växte upp utan äldre, coolare syskon som kunde leda mig på den rätta vägen (som Tora, vars systrar förbjöd henne att lyssna på Spice Girls). Det här är inte representativt för min musiksmak idag (men kanske kan ge dig en förklaring till varför jag är den stördaste du känner). Jag har i princip valt plattor som under någon period i livet varit det enda jag velat lyssna på. Okej, here we go:

Aristocats-soundtracket. Ja, jag vet. Det var den första skivan jag köpte. Jag var kanske sju år och det var min favoritfilm. På den tiden var jag lite lätt besatt av katter.  

Markoolio - Markoolio sticker hårt. Jag må ha växt upp i frikyrkliga Gislaved, men nödrim om sprit och brudar led jag ingen brist på. Såhär i efterhand undrar jag vad mina föräldrar egentligen höll på med.

Shania Twain - Come on over. Åh herregud. Jag hade nästan förträngt det här, men jag lyssnade jämt på den här plattan ett tag. Pappa och jag brukade lyssna tillsammans. Han sjöng med i "Man! I feel like woman" och sittdansade bakom ratten.

Shebang - The whole Shebang. De var de coolaste jag visste och plattan var det bästa jag visste. Det här var under Eva och Adam-eran, för övrigt.

Kelly Osbourne - Shut up. Äntrade mitt liv genom någon form av NRJ-happening vill jag minnas (jag lyssnade jämt på radio). Jag kände mig grymt rebellisk till den här plattan. Mimade framför spegeln och allt.

Lars Winnerbäck - Söndermarken. Och så öppnade sig Winnerbäckvärlden för mig. Jag har smak för att vara dramatisk, så jag säger att han räddade mitt liv på högstadiet. Det är nästan sant.

Lisa Ekdahl - Olyckssyster. Genom att lyssna på en Winnerbäckproducerad skiva började jag inse att det fanns andra (vispop)artister som var värda att lyssna på.

Hello Saferide - Introducing... Självklart. 2006 var Annika Norlins år (och året då jag började läsa musiktidningar, för intresserade). Jag bodde i en etta på Dalen i Gislaved, år kladdkaka till middag och dansade runt i morgonrock sjungandes på San Fransisco eller My best friend.  

Placebo - Placebo. Det var höst '06, jag var emo och Östersunds skivaffär Skivhörnan fanns fortfarande. Den här plattan var på när jag låg på min säng och hatade allt.

Kent - Hagnesta Hill. Ehm, ja, se ovanstående kommentar.

Coldplay - Parachutes. Det var vår '07, jag var emo och Coldplay var det enda jag kunde smälta strax efter att min häst hade avlivats.

Bright Eyes - I'm wide awake, it's morning. Det enda jag orkade lyssna på under helvetessemestern i Thailand förra vintern. Viktigt.

The Lucksmiths - Why that doesn't surprise me. En väldigt god vän längs vägen mot ålderdomen. Innehåller den legendariska låten Synchronised sinking. "Explain or you'll explode".

Radiohead - In rainbows. Fick mig att gå bakåt i tiden och upptäcka hur mycket mer än Creep Radiohead är. Tack och lov!

Vapnet - Vapnet. Visserligen en EP om man ska vara petig, men ändå, Vapnet. Östersundspop är fantastiskt.

Niccokick - The good times we shared, were they so bad? Älskade, fina, bästa Niccokick. Soundtracket till våren 2008. Det var fina tider.

Emil Jensen - Orka då. Emil förändrar ens liv till lite finare, lite bättre, och måste därför självklart vara med på den här listan. Även om det är live som han gör det mest.

Markus Krunegård - Markusevangeliet. Det Krunegård inte vet hur man säger är inte värt att sägas. Yes please, Markus, come to me.

Conor Oberst - Conor Oberst. Spretigt album bla bla, "vad håller han på med?" bla bla, whatever, Conor Oberst is so ridiculously brilliant it makes me sick. Och den här plattan var det enda jag ville höra ett par veckor i somras. Det absolut enda.

Pulp - Different class. Videon till Disco 2000 gjorde mig intresserad. Jarvis hotness i en video av ett framförande av Common people på youtube gav honom livstidsplats på min To do-list. Sedan började jag fatta hur bra Pulp är (var?). Helt klart livsomstörtande.