Annas blogg

ÅH HERREGUD.

Igår hade jag en fullkomligt fantastisk upplevelse.

När jag var hemma i Småland passade jag på att plocka med mig min gamla kassettfreestyle upp. I den satt ett anonymt band. Spännande, tänkte jag. Så igår när jag promenerade till en vän i Dvärsätt kände jag att tiden var inne för att lyssna efter vad det var. Och jag dog nästan.
Av skratt.

Bandet var mitt RADIOBAND! När jag var tretton år lyssnade jag en hel massa på NRJ (shit music only), och kände alltså att detta behövde förevigas på band. Det inleddes med Fågeldansen! Från skiva, kanske bör tilläggas (om det gör saken bättre). Sedan - en salig blanding av bajs i ljudform.

Det bästa är dock att jag har spelat in det mellan två olika spelare. Alltså ingår exklusivt klirr med glas, mamma som ropar, samt jag som SJUNGER MED. Jag upprepar: Åh herregud. I början av en tramsig girlband-låt hör man hur jag vrålar "TYST!", för att sedan spela in ungefär en halv minut av låten innan den går över i Shebangs dåvarande singel. Oh, hur entustiastiskt jag sjunger med! Det är plågsamt.
Plågsamt eftersom jag får ont i magen av skratt.

En annan fin sak är när man hör mig prata med mamma.
Mamma: Hej, vill du ha något från affären?
Jag: Du får gärna köpa juice, men gå nu, jag spelar in!

Och hjälp, jag spelade in Eminem. Snälla snälla Moz/Jarvis/Thom/eller vem som nu är in charge där uppe, låt mig komma till pophimlen när jag dör. Jag ska med glädje ägna mitt liv åt att sona min ungdoms brott!