Annas blogg

P3 Guld. Where to start?

Det lyckligaste ögonblicket var när Markus Krunegård vann Årets låt. Tack, tack, tack för att det inte blev Takida utan finaste Markus! Då jublade vi i soffan. Stackaren hade magsjuka också, "jag ligger här och inte suger, men spyr, för jag är så sjuk". Då skulle man varit där och sagt "men lilla gubben, hur är det fatt?".

Sirqus Alfon var härligt dampiga. Kläderna! Versionerna av låtarna! Cirkussprattlet!

Detektivbyrån och Annika och Markus var om möjligt än mer älskvärda tillsammans. Det om något var maximal trevnad! Annika såg grymt nervös ut. Undrar om hon var det? Det skulle jag ha varit. Först: Scandinavium. Sedan: Hela Sverige kollar. Hon har i och för sig synts på galor en del förr. Så jag kan ha väldigt fel. Men om jag skulle ha rätt skulle jag inte bli förvånad.

Jag blev kär i Anders. Ja, han är töntig, och nej, han var inte alltid rolig, men det gör inget. Han har ju så söt dialekt. Och fina glasögon. Hur kan man inte älska någon som står i Scandinavium och snackar om juice?

Håkans framträdande var sämre än vanligt. Sluta knarka snart? Tacktalen lät mycket krystade och politiskt korrekta, som om han verkligen ansträngde sig för att säga rätt saker. Alla skivor kan inte ha varit i rätt fodral, alltså. Men Håkan är Håkan och han var värd sina pris. Självklart.

Bästa tacktalet var El Perro Del Mar. Hon visade verkligen hur himla glad hon blev och det var så väldigt fint. Uppriktig glädje! Mer sånt i Sveriges television!