Annas blogg

Läser i Aftonbladet om den pågående Israel-Palestinakonflikten. Jag kan inte minnas när den inte har funnits.
Det känns extremt tragiskt.

När jag bodde hemma minns jag att mamma aldrig köpte några varor som kom från Israel. För så stod det i Proletären att man skulle göra. Jag förstod inte det där alls. Nu tycker jag att det mest känns som ett desperat försök att lura i sig själv att man kan göra skillnad. Kalla mig negativ, eller realistisk, men jag tror inte att vi kan göra så jävla mycket. Vi kan posera med våra palestinasjalar och "visa vår solidaritet", men det räddar inga liv.
 
Så vad ska vi göra för att rädda liv? Åka dit och ställa oss framför random palestinier? Det skulle vara ett schysst sätt att begå självmord på om man känner sig lagd åt det hållet. För oss som diggar livet skulle det vara något av ett slöseri. Världen skulle ändå vara lika jävlig efteråt.

Nej, jag vill inte tänka på det här.
Kan inte alla bara vara sams, blåsa såpbubblor och kramas?

Fridens liljor
Eder naiva poptönt