Annas blogg

Igår var jag på konsert. Anna Ternheim, Gamla Teatern, Östersund. Jag hade köpt biljett och tänkte inte recensera, eftersom jag knappt hinner det jag redan har att skriva. Bra plan.

Men. En timme innan jag ska gå dit får jag mail från Gary som undrar om jag ska dit och ber mig skriva, jag citerar, "en fyllig recension till tidningen". En liverecension i tryck, tänker jag. En biljett köpt i onödan, tänker jag också. Så jag svarar att jag har knappt om tid, köpt biljett men gör det om det går att lösa med biljetten. Sälj den och skaffa ackreditering, säger Gary. Och jag säger okej. Jag gör det.

Och nu känner mig lite som om jag blivit bjuden på klassfesten som ett skämt, som om Anna skulle kunna vara med, haha, åh gud vad pinigt, , trodde hon verkligen det?, jag dör, hahaha, kom så äter vi popcorn och dansar till Aqua. Typ så mycket är den texten värd. Typ ingenting är den texten värd.

Ingenting. Jag har betalat trehundra spänn för att slippa, ja faktiskt, det blir slippa när man inte vill även om man älskar det, recensera och gör det sedan ändå. Inte okej, Anna, inte okej. Minus-okej, så lite okej är det.
Ingenting värd. Inte okej.