Annas blogg

När jag hade fetingångesten Herbert över min liverecension av Anna Ternheim såg min statusrad på Facebook ut såhär: "Anna har skrivångest. Hur skriver man en text som ingenting är värd, men som måste bli skitbra?"

Nästa gång jag loggade in hade Andreas Häggström (grundare av Panda, allmänt ball journalist och såvitt jag kan förstå en sympatisk människa) skrivit ett svar i Facebookchatten.
"Man skriver en text man själv vill läsa. Igen. Och igen. Och igen."

Det är ju fantastiskt bra! Jag har ett nytt mantra. Att skriva en text man själv vill läsa behöver inte ställa så enorma krav på texten i fråga. Jag menar, det är alltid mest tillfredsställande om texten är snygg stilmässigt och så vidare, men får jag den information jag vill ha framförd med korrekt grammatik och läsvänlig meningsbyggnad är jag trots allt rätt nöjd. Alltså behöver jag inte vara briljant hela tiden. Det är en börda som lättar! 

Mitt förra mantra var "skriv som det ska vara". Det sade Gary när jag var asplövsrädd praktikant på Groove och skulle börja recensera. Det är också bra. I synnerhet om man som jag gärna krånglar till saker. Skriv som det ska vara, helt enkelt.

Att det enda jag kan är att skriva behöver inte betyda att jag kan det. Däremot kan jag läsa. Alltså vet jag hur det ska vara. Alltså vet jag vad jag vill läsa. Alltså vet jag vad jag vill skriva. Det är bara att skriva. Det jag vill läsa. Som det ska vara.
Igen.