Inget är magiskt och det är så tragiskt, de kommer att kliva på mig igen och Mississippi kanske kan vänta men det kan definitivt inte jag
En nonsensdag i nonsensland. Hur skriver man då något annat än nonsens?
Pappa har en massa shotglas på diskbänken och ett smutsigt vinglas på spisen.
Jag längtar hem till Östersund.
Här är marken bar, men kall.
Det finns ingenting här för mig.
Och för en gångs skull längtar jag efter vår. I hela mitt liv har jag aldrig blivit så värst till mig över våren på det där typiskt svenska sättet, jag har levt på och mest varit deppig på våren. Men nu känner jag ett skriande behov av tussilago. Att kisa mot solen. Bli bitter på alla nyförälskade par som poppar upp ur asfalten. Boka festivalbiljetter. Skolka från mentorstiden för att åka in till stan och äta glass. Känna att något bättre är på väg, något ljusare, varmare och mer lättsamt. Sommaren. Som aldrig lever upp till den hypen när den väl kommer, men det spelar ingen roll, det är hägringen som hägrar för mig just nu.
Jag vill längta på det där dumförälskade sättet som man gör på våren.
Inte på det där ångestfyllda sättet som man gör på vintern.
Puss
Eder Håkaninjicerande nonsenstönt
Update: Efter en mycket positiv kommentar till Katy Perry-inlägget på musikbloggen är jag nu lyckligare än jultomten på Prozac. En av de coolare människorna i Östersund tycker att jag är lite bra = lyckan är total!
Pappa har en massa shotglas på diskbänken och ett smutsigt vinglas på spisen.
Jag längtar hem till Östersund.
Här är marken bar, men kall.
Det finns ingenting här för mig.
Och för en gångs skull längtar jag efter vår. I hela mitt liv har jag aldrig blivit så värst till mig över våren på det där typiskt svenska sättet, jag har levt på och mest varit deppig på våren. Men nu känner jag ett skriande behov av tussilago. Att kisa mot solen. Bli bitter på alla nyförälskade par som poppar upp ur asfalten. Boka festivalbiljetter. Skolka från mentorstiden för att åka in till stan och äta glass. Känna att något bättre är på väg, något ljusare, varmare och mer lättsamt. Sommaren. Som aldrig lever upp till den hypen när den väl kommer, men det spelar ingen roll, det är hägringen som hägrar för mig just nu.
Jag vill längta på det där dumförälskade sättet som man gör på våren.
Inte på det där ångestfyllda sättet som man gör på vintern.
Puss
Eder Håkaninjicerande nonsenstönt
Update: Efter en mycket positiv kommentar till Katy Perry-inlägget på musikbloggen är jag nu lyckligare än jultomten på Prozac. En av de coolare människorna i Östersund tycker att jag är lite bra = lyckan är total!
Kommentarer
Trackback
