Annas blogg

En gång fick jag väldigt bra kritik av min svensklärare. "Dina texter har en kärna, något som stannar kvar hos läsaren." Hur det nu är var med den saken känner jag mig numera väldigt kärnlös. Hade jag varit en vindruva hade det hetat kärnfri och varit en bra sak, då hade man kunnat äta upp mig utan något hårt och beskt som störde och man kanske hade kunnat ta mer betalt för mig.

Nu är jag ingen vindruva och jag vill ha en kärna! En stor. Tänk avokado. Jag gillar inte smaken av avokado, men jag behöver ju inte äta mig. Huvudsaken är att kärnan är där. En rund och fin och fast kärna som inte går av för hackor. Med grönt klet runtom? Jag drog den här liknelsen för långt för längesedan. 

Jag har i och för sig en vilja. En framtidsplan. Slash dröm. Slash utopi. Men ändå, vadfan, är inte ett mål en kärna även om det är nästan för bra? Så vill jag tro. Att jag har en kärna trots allt. Åtminstone en apelsinkärna eller så. Då får det vara hur surt det vill runtom.