Annas blogg

Hej.

För ett år sedan var jag bittrast i världen. Jag hatade de nyförälskade par som hör våren till hårdare än betong. Nu är situationen en annan. Och det känns så jävla bra. Så jävla "in your face!" på alla onda tankar jag tänkt.

Att vara o-indie i hjärtat är inte helt okomplicerat. Inte när man ägnat så mycket tid åt att försöka bli osårbar genom att aldrig någonsin bry sig. Det första man känner är förnekelse. Nej, jag är inte intresserad, jag gör inte sånt! Sedan ilska. Men VAD I HELVETE. det här skulle ju inte hända mig! Why, God, why?! Och slutligen acceptans. Det är då man skriver blogginlägg om att man är rätt nöjd med livet. 

Slut.