Don't check me out, don't check me out, don't check me out
Idag fick jag mail från Emmabodafestivalen. De skrev att The Pains of Being Pure at Heart kommer dit. Då blev jag glad. Vad bra att jag blev deppig och impulsköpte en biljett där i december.
Att vara hemma på sol- och ätsemester har sina nackdelar i form av föräldratjat. Man hinner glömma hur drygt det är på bara ett par månader, och när man sedan utsätts för det igen sjunker man långt ner på vuxenpoängsskalan och gnäller "men jag skaaaa!" som värsta fjortonåringen. Men vadå. Att känna sig barnslig och omogen mot att få gratis mat (inklusive lyxen av ost) är ett rätt okej byte ändå.
Det är så mycket roligare att skriva när man inte behöver tänka saker som "okej, nu har jag en kvart på mig att slutföra recensionen innan min lektion i Historia börjar" eller "undrar om roomie hatar mig ifall jag ber att få låna hans dator så att jag inte överskrider deadline". Jag måste köpa en dator. Det går inte att föra en dräglig wannabe-frilansskribent-tillvaro utan en.
Apropå jag, mig och mitt så kanske jag kommenterar min ändrade förhållandestatus på facebook på något sätt snart. Eventuellt. Jag tänkte säga det till mamma när jag hoppar på tåget norrut igen. I'm such a drama queen.
