Kanske.
Man kan ha ett underbart liv. Man kan ha familj och vänner som tycker om en, fantastiska möjligheter att förverkliga sina drömmar, världens roligaste fritidssysselsättning. man kan ha allt.
Men. Man kan ändå bli totaldepp och börja grina på offentliga platser.
Varför?
Man kanske är trött på sig själv för att man inte planerar saker bättre. Man kanske är rädd för att behöva sova ute och bli rånad och våldtagen och det kommer vara ens eget fel för att man är dumdristig och allmänt dålig. Man kanske önskar att man hade någonstans att ta vägen, eller att man aldrig lämnat Småland. Man kanske känner sig som världens sämsta mest hela tiden. Man kanske bara väntar på att folk ska komma på att man inte är värd det de ger en, om det så är ett vänligt ord eller lite plats i en tidning.
Eller så kanske man bara är lite februaritrött i sitt hjärta.
Jag vet inte, jag gissar bara.
