Men det är ingenting emot vad cesiumatomerna håller på med
Jag har ingen aning om vad cesiumatomer är eller håller på med. Faktiskt så har jag knappt någon aning om några atomer alls. Däremot anar jag att jag är typiskt vinterförvirrad och dessutom deadlinestressad. Det sistnämnda är helt lovely på ett väldigt speciellt sätt.
Vinterförvirring: Livet, kärleken, framtiden, det klassika ni vet. Jag smsade Nyköping igår. Ni som hängt med i alla bloggmeter jag skrivit om honom vet hur destruktivt det skulle kunna vara. Det var det inte. Tror jag. Det var bara något jag fick för mig. Jag som tog energi och raderade hans nummer i juni, nu skickade jag efter det från 118 118. Han hade uppenbarligen kvar mitt. Jag skrev inte vem jag var. Frågade om han skulle på P&L. Det skulle han inte. Kändes "jaha". Vet inte varför jag undrade. Borde ta reda på det.
Deadlinestress: Fyra album och två EP:s tills på fredag. (Liverecension på fredag.) Ett av albumen ska lyssnas till via internet. Länkjäveln fungerar inte. Dö. Måste hinna skriva bra. Viktigast, viktigare än allt. Jag är för kär i mitt så kallade gratisjobb. Inte bra. Det är det jag är känslomässigt bunden vid. Känslomässigt bunden är det jag minst av allt i hela världen vill vara. Jag vill vara osårbar och odödlig och att ingenting ska betyda någonting.
Det är mycket som måste grubblas på just nu. På morgonen vaknar jag med många tankar redan igång i huvudet. Det finns en viss risk för att det här blir värsta emobloggen ett tag. Fast det blir antagligen bättre än förra februari, det ska jag se till.
Jag läser nu om naiv. super. av Erlend Loe. Därför ska jag köpa en bultbräda. Huvudpersonen i den boken blir hjälpt av att dunka bultbräda, det kanske jag också blir. Måste ordna mina tankar och mitt liv. Att ta efter människor i böcker kanske är att gå till överdrift dock. Det gjorde jag jämt när jag var liten. Att läsa är det (nästan enda?) som inspirerar mig. Ska jag skriva mycket måste jag läsa mycket, annars fungerar jag inte. Men ändå. Har jag ingen lösning kan jag väl prova någon annans, den kan mycket väl fungera, det vet man aldrig.
Nu lyssnar jag på kommande Jonna Lee-plattan. Det känns fint. Jag tänker ofta på Jonna. Intervjuade henne när jag var hos Groove i Göteborg, och hon var en väldigt fin människa. Ärlig och rastlös i själen. Mötet med henne gjorde intryck och avtryck på mig. Jag såg mig själv i henne, vilket onekligen kändes bra att kunna göra. Hon får mig att tänka på Conor Oberst också. Conor, Jonna och jag? Hm.
Jag har länge tänkt att jag ska skriva en fin kärleksförklaring till Heart-Sick Groans men jag finner mig aldrig i stånd att göra det. Däremot tänker jag ofta på dem, nynnar deras låtar och tänker att de är bedårande.
Förresten oroar jag mig för Svensk Pop-arret. Antagligen mest för att jag ändå är igång och stressar för saker.
Men det är som sagt INGENTING mot vad cesiumatomerna håller på med.
Vinterförvirring: Livet, kärleken, framtiden, det klassika ni vet. Jag smsade Nyköping igår. Ni som hängt med i alla bloggmeter jag skrivit om honom vet hur destruktivt det skulle kunna vara. Det var det inte. Tror jag. Det var bara något jag fick för mig. Jag som tog energi och raderade hans nummer i juni, nu skickade jag efter det från 118 118. Han hade uppenbarligen kvar mitt. Jag skrev inte vem jag var. Frågade om han skulle på P&L. Det skulle han inte. Kändes "jaha". Vet inte varför jag undrade. Borde ta reda på det.
Deadlinestress: Fyra album och två EP:s tills på fredag. (Liverecension på fredag.) Ett av albumen ska lyssnas till via internet. Länkjäveln fungerar inte. Dö. Måste hinna skriva bra. Viktigast, viktigare än allt. Jag är för kär i mitt så kallade gratisjobb. Inte bra. Det är det jag är känslomässigt bunden vid. Känslomässigt bunden är det jag minst av allt i hela världen vill vara. Jag vill vara osårbar och odödlig och att ingenting ska betyda någonting.
Det är mycket som måste grubblas på just nu. På morgonen vaknar jag med många tankar redan igång i huvudet. Det finns en viss risk för att det här blir värsta emobloggen ett tag. Fast det blir antagligen bättre än förra februari, det ska jag se till.
Jag läser nu om naiv. super. av Erlend Loe. Därför ska jag köpa en bultbräda. Huvudpersonen i den boken blir hjälpt av att dunka bultbräda, det kanske jag också blir. Måste ordna mina tankar och mitt liv. Att ta efter människor i böcker kanske är att gå till överdrift dock. Det gjorde jag jämt när jag var liten. Att läsa är det (nästan enda?) som inspirerar mig. Ska jag skriva mycket måste jag läsa mycket, annars fungerar jag inte. Men ändå. Har jag ingen lösning kan jag väl prova någon annans, den kan mycket väl fungera, det vet man aldrig.
Nu lyssnar jag på kommande Jonna Lee-plattan. Det känns fint. Jag tänker ofta på Jonna. Intervjuade henne när jag var hos Groove i Göteborg, och hon var en väldigt fin människa. Ärlig och rastlös i själen. Mötet med henne gjorde intryck och avtryck på mig. Jag såg mig själv i henne, vilket onekligen kändes bra att kunna göra. Hon får mig att tänka på Conor Oberst också. Conor, Jonna och jag? Hm.
Jag har länge tänkt att jag ska skriva en fin kärleksförklaring till Heart-Sick Groans men jag finner mig aldrig i stånd att göra det. Däremot tänker jag ofta på dem, nynnar deras låtar och tänker att de är bedårande.
Förresten oroar jag mig för Svensk Pop-arret. Antagligen mest för att jag ändå är igång och stressar för saker.
Men det är som sagt INGENTING mot vad cesiumatomerna håller på med.
Kommentarer
Postat av: Petré
Cesium, Cs är ett väldigt intressant ämne...alkalimetall som reagerar extremt lätt och explosivt. ingår i hydroxiden, världens starkaste bas som till och med reagerar med glas....så var det med den saken haha.
Postat av: Petré
Och angående vad själva cesiumatomen håller på med så vill den alltid bli fulländad i sitt yttersta skal vilket den lättast gör genom att släppa sin enda valenselektron (elektroner i yttersta skalet).
Trackback
