Annas blogg

Igår skrev jag minst tre utkast som aldrig blev publicerade. Allting kändes bara dåligt. Måndag är ju deppdagen utan konkurrens, men söndag är förspelet. Man känner hur veckan nalkar sig med nya prövningar, tänker över sina synder, gör mentala listor över saker att oroa sig för... Det gjorde i alla fall jag igår. Jag var extremt emo. Blev gråtfärdig minst tio gånger för ingenting. Hade ont i magen och riktigt kände hur fabulöst slutet-på-månaden-och-pengarna-liv jag levde med pasta och linser.

Och så kände jag mig destruktiv. Typiskt emo. Vad gör man när man är destruktiv? Jag gjorde en lista som inte var helt upplyftande.

Skära sig i armarna? Såå 06-07.
Hoppa från en bro? Tyvärr, jag är höjdrädd.
Supa skallen av sig? Kontrollbehov + spyfobi = skallen stays put.
Svälja piller? Se föregående.
Lägga sig på rälsen? Sedan rälsen i käften försvann är det närmaste jag kommer en räls att åka på den. Lång långt bort, ja tack.
Röka och känna sig rock'n'roll? Men hallå, Anna, du har astma. Lika rock'n'roll som att spela bingo.
Svulla glass? Då kan man få ont i magen.
Lyssna på depressiv musik? Been there, done that, got the t-shirt.

Det är bara att konstatera: Destruktivitet är inte min grej. Jag åker och tränar i min Joy Division-tisha istället.
Det är snart tisdag.