Sena nätter efter fester, tänker efter, vad är sant?
Idag vaknade jag med grön text på bröstkorgen, skriven med permanentpenna. Det står "Boobies". Två välriktade pilar kompletterar det konstverket. Varför blev jag mänskligt klotter? Låt höra. Nu när jag hittat igen mina brillor kan jag berätta om min kväll igår. Jag var dålig.
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Tanken var tänka ovanligt-party. Tänkte vi ovanligt? Nja. Det var ganska mycket fjortisfest över det hela. Spyor i badkar och allt det där. Själv hade jag trevligt. Drack öl och dansade till bland annat Håkan Hellström, MGMT och Spice Girls. Det senare var väl det mest ovanliga. Fick höra White Elephant framföra en låt på ostämd gitarr och alkoholindränkta stämband, vilket var fint. Pratade med folk och skrattade, skrattade, skrattade.
Sedan började jag må lite illa. Kände "oj, såhär full har jag nog inte varit någon gång". Mitt kontrollbehov panikade och jag blev ynklig. Rasmus tog med mig och en flaska vatten ut i friska luften och propagerade för att jag skulle spy. Då panikade min spyfobi. Fungerade icke. Istället drack jag sjukt mycket vatten och började långsamt må bättre.
Fram emot tre så gick alla och lade sig men jag var fortfarande full och ville verkligen inte känna mig träffad av raden "jag vaknar och känner mig trött och till och med lite full". Därför, logisk som jag var, gick jag till raggar-Statoil för att köpa toapapper. Det hade varit slut ett bra tag (äckligt äckligt). Dessutom fick jag syn på vad jag långsamt insåg var Manda på framsidan av ÖP, så den köpte jag givetvis också. Jag ville inte bära på min walkman och satte därför på de få låtar jag har i mobilen. Där vinglade jag, med en vattenflaska i ena handen och en Statoil-påse i den andra och Niccokick/Bright Eyes/Lars Winnerbäck ljudande ur fickan, för att klarna till och känna mig som en människa.
Man får mycket tid att tänka när man går runt Östersund i en och en halv timme. Jag hade en Fight Club-låt i mobilen och när Tyler Durden sade "this is your life and it's ending one minute at the time, it doesn't get any better than this" tänkte jag bara "fan heller, det måste det göra, jag går på en jävla snöig trottoar i jävla Östersund en fredagnatt i januari". Positiviteten själv. Jag funderade över varför jag blev full egentligen. Mina tankar har ju rört sig i aldrig mera dricka-banor ett tag nu. Ändå så gör jag det igen. Jag fattar inte varför. Är det ett dåligt tecken? En annan sak jag tänkte där jag gick och mötte tidningsbud var "alkohol är dåligt, Anna, dåligt, dåligt!!!". Djupt.
Nu har en hel dag gått åt till att försöka få lite vila och vätska och näring i kroppen.
Jag säger då det.
Och vad är egentligen sant?
Kommentarer
Trackback
