Annas blogg

Alltså, jag sitter i datasalen och msnar i godan ro och så kommer rektorn med ett studiebesök och frågar vad vi gör. Jag tänker snabbt "jag kan ju inte säga att jag bara hänger på msn, måste säga någonting bra, vad ska jag säga?". Så jag säger vad?

-Jag bloggar!

Nu måste jag alltså blogga. Rektorn svarade nämligen "jaha, då får jag läsa det ikväll!". Hon såg nöjd ut. Självklart, det skulle jag också vara om jag läste min blogg (Anna goes fejkad kaxighet).

Apropå fejkad kaxighet så verkar det som om jag inte behöver vara orolig för framtiden. Gary sade bara "javisst, hör av dig bara" när jag bad om en paus på 80 dagar. Musiklandet har jag inte fått svar från än. Men det verkar som att jag inte behöver begrava min karriär än på ett tag. Underbart.

Facebook har ändrat på sig. Statusraden har bytt identitet. Förut skulle man bara fortsätta på "Anna is". Nu däremot ska man besvara den jobbiga frågan "What's on your mind?". Jag känner inte att alla mina Facebookvänner (som i ärlighetens namn inte är så jävla många) behöver deta det. Varför skulle de då läsa min blogg, liksom?

Sådär. Ett inlägg, fix och färdigt. Åh vad livet är enkelt.