Annas blogg

I fredags var det Anna Maria Espinosa på Corazon. Det var kul. Fint att känna golvet vibrera genom tunna Conversesulor.

I lördags åkte jag hem till Manda och Elsa i Hålland. Deras grannar kom över och fikade. Ett gift par som var som en parodi på överhurtiga människor. Det var fascinerande, må jag säga.

Jag är sjuk. Väldigt väldigt trött och snorig. Äckel. Tröttheten verkar märkas på skrivsättet, jag orkar liksom inte tänka i långa och roliga meningar.

Räkna inte med mig de närmsta dagarna.
Ha det vackert.

Glöggfryntlig!
Hemmabrygd glögg av Matildas farmor med okänd alkoholhalt.
Yes!

Om jag hade varit rolig just nu hade jag skrivit ett roligt blogginlägg just nu. Så är emellertid inte fallet, och således tänker jag gå härifrån nu.

ÅÅH. Idag fick jag ett rött kuvert med handskrivna guldiga bokstäver på.

Det stod:

När du somnar står en ängel vid din dörr, precis som förr, och gör att allting ordnar sig och den blir tryggheten för dig. Hon går eldvakt för dig. (Detta stod på framsidan illustrerat med en egenritad ängel.)

Hej Anna.
Jag var verkligen glad tack vare ditt samtal i två-tre dagar. Det var så skönt att höra din röst, din ironi och dina tankar. Jag längtar tills du kommer hem!
Tack så mycket för att du fick med mig på Coldplay!
Jag älskar verkligen dig.

God jul och gott nytt år
Lisa

Jag blev så extremt glad! Det är fint med vänner och jag är så sjukt tacksam att jag har sådana.
Fantastiskt.
 
Puss
Eder lyckliga poptönt

En gång fick jag väldigt bra kritik av min svensklärare. "Dina texter har en kärna, något som stannar kvar hos läsaren." Hur det nu är var med den saken känner jag mig numera väldigt kärnlös. Hade jag varit en vindruva hade det hetat kärnfri och varit en bra sak, då hade man kunnat äta upp mig utan något hårt och beskt som störde och man kanske hade kunnat ta mer betalt för mig.

Nu är jag ingen vindruva och jag vill ha en kärna! En stor. Tänk avokado. Jag gillar inte smaken av avokado, men jag behöver ju inte äta mig. Huvudsaken är att kärnan är där. En rund och fin och fast kärna som inte går av för hackor. Med grönt klet runtom? Jag drog den här liknelsen för långt för längesedan. 

Jag har i och för sig en vilja. En framtidsplan. Slash dröm. Slash utopi. Men ändå, vadfan, är inte ett mål en kärna även om det är nästan för bra? Så vill jag tro. Att jag har en kärna trots allt. Åtminstone en apelsinkärna eller så. Då får det vara hur surt det vill runtom.  

Efter bra saker infinner sig alltid en tomhetskänsla. Det är så den här helgen påminner mig om hur bra den har varit. Jag känner hur måndagen kommer närmare och närmare och det känns inget bra. Tillbaka till skolångest, ahh! Jag vill verkligen inte. Men snart är det lov. Och julafton. Eh.

Hur som helst har jag två artiklar att skriva, en intervju att genomföra och ett liv att leva.
Vilket onekligen är positivt.

Erkänn att rubriken gjorde dig extremt nyfiken på det här inlägget? Well, det är helt befriat från nakenhet sorgligt nog.

Igår intervjuade jag February Sky. Sadie Rain är med i February Sky. Sadie Rain hade läst min recension av honom som förband till Fröberg. Han blev ledsen. Jag dog av skamsenhet. Men jag antar att det är risken man får ta som journalist. "En journalist måste kunna finna sig i alla situationer". I övrigt var det en rolig intervju. Vi skrattade mycket. Spelningen var självklart fett bra också.

Sedan gick jag på Pulpa på O'Learys och slarvade lite. Hoppsan.

Ikväll ska jag göra en intervju. Jag är extremt nervös. Det här bandet är så självklara som band, medan jag fortfarande inte känner mig som en självklar journalist. Hjälp.

Och så har min blogg fått kategorier med aspretentiösa låtcitat som namn. De är så luddiga att i princip allt kan gå in under alla kategorier. Det är lite töntigt faktiskt. Men pretto är fint.

Nu ska jag ha Blomfröken (vettefan vilket ämne exakt, men något med blommor). Sista chansen att redovisa ett arbete som jag har tappat bort.

Jag har lust att tappa bort mig själv. Lite "vad som helst för något som känns"-känsla. Men jag ska inte hoppa på något tåg någonstans, för i helgen är det massa spelningar, och min intervju framför allt, och Oscar från Gislaved kommer till stan, så jag ska vara småländsk med honom och Manda.

Vi började för ett tag sedan. Jag måste gå.
Puss
Eder aspretentiösa poptönt

Idag är ännu en sjukdag i raden. Feber hindrar mig dock inte från att ta mina tillfällen att fly hemmet. Eller fältet snarare. Idag hänger jag i Fylke.

Igår var jag hos Anki på Birka. Vad är grejen med det stället?! Såg Heath Ledger-kopian samt en kille som lätt hade kunnat spela Donnie Darko. Yep, det är på Birka alla hetingar finns.

Jag fick en mössa av Anki, en vit med gröna älgar på som hon stickat. Det skulle bli en grytlapp från början. Hon tyckte att den var ful. Jag tycker att den är asfrän. En halvtimme efter att jag fått den gick jag in på Domus för att köpa choklad, och då fick jag en komplimang för den! AWESOME.

Skolan känner sig försummad. Jag tänker mig nya tag efter jullovet. Just nu orkar jag inte. Är inne i någon slags fysisk och psykisk utmattning. Vill hitta ett vilsamt ställe och bara chilla. Fylke är najs. Ska snart röja lite i köket och fundera ut middagsmat.

Ibland behöver man skriva ett pladderinlägg, för att få saker sagda bara.
Oviktiga men ändå nämnvärda saker.